Marockanskt myntate och berrad

Vad som ingår

Grunden är kinesiskt grönt te, oftast den rullade sorten som kallas ”gunpowder”. Till det kommer en generös knippe färsk grönmynta och socker, ofta rejält med. Vissa familjer tillsätter andra örter beroende på årstid, till exempel malört på vintern.

Hur det tillagas

Först sköljs teblad i lite kokande vatten, som hälls bort för att ta bort en del av beskan. Sedan tillsätts mynta, socker och nytt kokande vatten. Efter några minuter hälls ett glas upp och tillbaka i kannan, ibland flera gånger, så att allt blandas.

Därefter hälls teet upp från hög höjd, i en lång båge från pipen ner i glaset. Det luftar teet och ger ett lätt skum på ytan. Glasen fylls oftast på mer än en gång; tre omgångar är en vanlig sed.

Berrad

I Marocko kallas tekannan berrad. Den klassiska formen har en rund kropp, ett välvt lock och en lång, böjd pip gjord för att hälla från hög höjd. Många är försilvrade eller av polerad metall med graverad dekor. Berraden serveras på en bricka med små dekorerade glas, och att laga te åt gästerna är en hedersuppgift i många hem.

En kort historia

Te tros ha kommit till det marockanska hovet på 1700-talet, men det blev en vardagsdryck först på 1800-talet, när importen av kinesiskt grönt te ökade. En populär berättelse tillskriver brittiska köpmän äran, som ska ha sålt överskottste i marockanska hamnar under Krimkriget på 1850-talet; historiker diskuterar detaljerna. I dag är myntate den dryck som mest förknippas med marockansk gästfrihet.

Från tebrickan till två motiv

Två motiv utgår från tebrickan. On Hold. On Purpose. förvandlar en berrad med sin mynta till en telefon med nummerskiva, så att väntan i telefonkö blir en paus värd att ta. Deep Steep gör tekannan till en ubåt och skickar ett marockanskt tekärl på en oväntad resa under ytan.